Håravfall (del2)

Att tappa håret var det sjukaste jag upplevt. Det är så grymt att man ska behöva bli flint när livet redan känns förjävligt av att man drabbats av cancer och allt annat som snurrar i huvudet av denna sjukdom.
Som jag nämde tidigare var jag totalt livrädd för hur jag skulle reagera den dagen jag började tappa hår. Jag oroade mig ibland mer för det än för själva sjukdomen och har gråtigt oändligt många gånger över det.
 
Men vet ni vad? Jag klarade det hur bra som helst! Självklart var det jobbigt och jag önskar (varje dag) att jag hade det kvar men jag tog det ändå förvånadsvärt bra. Tror det beror på att jag sörjde mitt hår så länge. Jag visste redan från dag ett att detta steg skulle bli ett av de värsta i min behandlingsprocess. Därför hade jag redan bearbetat den värsta biten när dagen väl var framme.
 
Många klipper av sig håret så fort de fått beskedet om sin cancer och håravfallet. Det tror jag är väldigt klokt så att de inte blir så stor förvandling senare men det kunde inte jag. Mitt hår var en så stor del av mig och jag ville behålla det så länge som möjligt. Dock skulle jag klippa mig när jag märkte att jag började tappa det och tillslut raka av det. Jag tänkte så många gånger "Kanske är jag den enda som inte tappar håret av behandlingen." Man vet ju aldrig ;) och då hade det varit väldigt synd om jag hade klippt av mig allt. Självklart blev det inte så...
 
 
Vi var hemma i Oslo när den dagen kom. Vi hade precis kommit hem från en middag på en av våra favoritrestauranger och hade haft en trevlig kväll. Jag visste att jag skulle börja tappa hår 7-14 dagar efter min första behandling och i dag var det dag 12. Därför var jag extra rädd för att borsta och hålla på med det för mycket. Jag stod inne i badrummet för att släppa ut håret som jag hade haft uppsatt i en hög hästsvans under kvällen. Jag drog försiktigt fingrarna genom det för att reda ut de värsta toverna och i den sekunden blev det uppenbart. Dagen jag fruktat hade kommit. Det var inte så att jag fick med mig halva hårer i ett drag, så som jag hade föreställt mig. Nej, jag tappade bara mer hår än vad man normalt gör och det blev väldigt uppenbart. Ångesten och nervositeten small till i bröstet på mig. Jag såg mig sjäv i spegeln, drog ett djupt andetag och såg ner på håret jag hade fått i mina händer och tänkte "Helvete!"
 
Dagen efter överraskade jag Erik genom att klippa lugg. Han har alltid tjatat om att jag ska klippa lugg. Jag hade det för åtta årsen när vi träffades, så den där luggen är väldigt speciell för honom. Han hade varit på jobbet en sväng och vi skulle mötas upp för en lunch. Jag kommer aldrig att glömma hans min när han såg mig mellan folkvimlet på gatan. Han blev bara ståendes helt stilla och gapade tills jag kom fram till han. Den dagen fick han mig att känna mig vackrast i världen ♥
 
 
Diana

Jag tror det bästa är att du följer ditt hjärta o gör det som känns rätt för dig. Sörj det du sörjer och vad gott att ni har varandra mitt i allt och i denna kamp. Stor kram! 💜💙❤️

Pernilla

Fina, fina, starka Linda❤️

Sofie

Min starka krigar-prinsessa<3

Linnea

du ÄR finast i världen ❤️❤️❤️

Sara

Kan se scenen framför mig. Du är jättevacker och jag förstår att Erik tappade hakan.

Stephanie

Vilken otroligt fin pojkvän du verkar ha! <3

Min kompis hade ismössa på huvudet för att inte tappa håret, precis som du hade på händerna för att inte tappa naglarna. Visst tappade hon en hel del hår ändå men fick behålla det mesta och för den som inte vet så syns det inte. Hon sa att det gjorde väldigt ont av kylan, men håret var för viktigt så även om det inte fanns nån garanti att inte tappa så ville hon försöka.

Svar: Jag övervägde också ismössa, ångrar mig lite nu då haha… Tack för de fina orden snälla du <3
Linda Jansson