Upptäckten

I mars satt jag hemma i min lägenhet i Oslo. Jag var nyopererad för endometrios på ena äggstocken. Jag hade svårt att röra mig och mina promenader den första veckan var några varv runt köksbordet. 
När jag fick veta att jag hade en cysta på ena äggstocken som var tvungen att opereras bort, kändes det som mitt liv rasade. Jag tyckte att det var det värsta som kunde hända och jag minns att Erik fick komma hem från jobbet den dagen för jag var så ledsen. Det jag inte visste då var att jag skulle komma att få ett annat besked som skulle vara mycket värre. Ett besked som VERKLIGEN skulle få mitt liv att rasa. 
 
Hursomhelst. Det var då jag upptäckte en knöl i min armhåla. Jag hade helt enkelt för mycket tid och satt framför TV:n och kliade mig i armhålan, japp det gjorde jag. Först blev jag rädd och började googla. Bröstcancer slog mig aldrig, för för mig satt bröstcancer i bröstet inte i armhålan.
Det första som kom upp när jag googlade "Knöl i armhålan" var BRÖSTCANCER. Visst var det läskigt men "jag hade ju inte cancer."
För att utesluta det ringde jag min läkare, jag fick tid snabbt och väl där sa han "Detta skulle jag absolut inte oroa mig för. Det var bara en svullen lymfkörtel och helt normalt. Den skulle försvinna av sig själv om någon vecka. I min ålder skulle jag absolut inte oroa mig för cancer."
Det beskedet gjorde mig så glad och livet började rulla på som vanligt igen. Jag återhämtade mig från operationen och kunde snart börja jobba igen. 
 
Tiden gick men knölen försvann inte. Av tidigare erfarenheter litar jag inte på läkare. De gör allt för många misstag och i min familj har dessa misstag kostat liv. Jag ville helt enkelt vara säker på att detta inte var något farligt och ville att en annan läkare skulle kolla på det. Att ha två oberoende läkare som kollat på det och säger samma sak kändes på något sätt mycket säkrare.
Sagt och gjort, jag sökte vård hemma i min hemstad Kristinehamn. Där sa läkaren samma sak men när jag sa att jag ändå var orolig för att jag har haft mycket cancer i familjen tyckte han att man skulle kolla med ultraljud på det. Om det är något jag lärt mig om sjukvården så är det att man måste överdriva. 
 
Efter någon vecka fick jag kallelsen för ultraljudsundersökningen. På plats fick jag träffa två läkare som skulle undersöka mig. Det sa precis det jag hade förväntat mig och det jag redan hört två gånger tidigare, "Det var bara en svullen lymfkörtel." Och jag hade tydligen fler svullna körtlar. Läkarna kände sig nöjda och klara men de var inte jag. Jag ifrågasatte varför man fick detta och var det kommer ifrån. De svarade att man får svullna lymfkörtlar om man haft en infektion någonstans. Jag svarade direkt och bestämt "Men jag har inte haft någon infektion!" Som jag nämnt tidigare så har jag inte något större förtroende för läkare. Man måste stå på sig för att bli ordentligt utredd. Dock kollade jag inte upp detta så här noga för att jag var orolig över att det var något farligt. Jag ville kolla detta ordentligt för att vara säker på att det INTE var något farlig. Tack vare att jag stod på mig och ifrågasatte så skickade de mig på mammografi.
 
Jag fick ändra tiden för mammografin då jag var i norge den utsatta tiden. Jag var inte stressad över det och fick en tid fem veckor senare då jag ändå var hemma på semester. Under tiden hittade jag en knöl i mitt högra bröst, samma sida som knölen i armhålan. Även den hittade jag av en slump. Jag råkade sätta tummen på den en solig bikinidag. Då blev jag faktiskt rädd, men eftersom vi människor är inpräntade med "det-händer-inte-mig-syndromet" dröjde det inte länge innan jag släppte oron för det. "Hade jag svullna lymfkörtlar i armhålan var det ju inte konstigt om jag fått en svullen lymfkörtel där också."
 
Nu kom dagen då jag skulle på min första mammografi någonsin. Jag hade hört att det skulle kännas som att bröstet ska spricka, så självklart var jag lite nervös över detta. 
Jag fick träffa en jättegullig sköterska, och vi skrattade lite åt alla positioner och vinklar som jag inte riktigt fattade och kunde stå still i. Jag berättade om min nyfunna knöl i bröstet och hon skulle försöka få en bra bild på den men eftersom den satt på sidan var den svår att få med.
Därför fick jag även där göra ett ultraljud för att få en bättre blick på vad det var. Tillslut var de två sköterskor och en läkare inne i rummet tillsammans med mig. De sa att de behöver göra en biopsi på knölen i bröstet. Inte ens då fattade jag att något var i görningen. Jag var bara glad att de tog detta på allvar. Jag fick lokalbedövning och sen köttade hon in något som såg ut som en stor stav i bröstet på mig. Sa att "Nu smäller det till lite" och ja det kan man säga att det gjorde. Konstig upplevelse som jag inte kan jämföra med något annat. Sen skulle hon "bara" göra detta två gånger till (!) 
 
När jag tänker tillbaka på den dagen så borde jag ha fattat. Jag borde ha förstått att de var oroliga för vad de hittat i mitt bröst. I dag förstår jag varför de var så gulliga och klappade mig på benet när de sa att jag skulle få träffa en jättebra läkare nästa vecka (då provsvaret skulle komma). När de kollade på mig med de där ögonen som säger "Lilla gumman, detta kommer att gå bra!" men det gjorde jag inte.
Jag vet inte om det var försvarsmekanismen i mig som blockerade allt eller om jag faktiskt bara inte fattade att något sånt skulle kunna hända mig.
Hursomhelst, nu var timglaset vänt. Nu börjande den sista tiden ticka innan verkligheten skulle komma ikapp mig. Sista tiden jag skulle leva precis som vem som helst. För det jag skulle få veta om en vecka kom verkligen att förändra hela mitt liv och förändra Linda för alltid.
 
 
Ovetande och njuter av livet tillsammans med min lilla familj <3
 
 
 
Linnea

Åh va du berör! Den här storyn kan jag spela upp i huvudet som ett rinnande vatten, men när du sätter ord på det så vill jag bara läsa det om och om igen. ❤️

Svar: Tack för de fina orden Linnéa! <3
Linda Jansson

Sofie

Jag har alltid varit stolt över dig som bloggare, jag är ännu mera stolt nu, du skriver så bra min krigar-prinsessa<3

Svar: Tack snälla söta Sofie <3
Linda Jansson

marthe

Min kjære takk for at du deler dette ved verdenen. Jeg tror det kan hjelpe mange andre som går gjennom det samme, å vite at de ikke er alene:) takk for at du slipper oss inn i livet ditt og takk for at du kjemper så hardt som jeg vet du gjør. Jeg sender deg styrke, mot, kjærlighet og kampvilje flere ganger om dagen❤️❤️❤️

Svar: Tusen takk Marthe! Du är så god <3 Savner er masse. Klem
Linda Jansson

Angelica

läser om och om igen... Sättet du skriver på är så fantastiskt!
Känner mig så stolt över dig och vill att hela världen ska få ta del av dig❤️ får man dela ditt inlägg på Facebook ?
Vi hejar på dig och är så tacksamma att du släpper in oss, det kommer hjälpa dig och många andra!
Stor kram

Svar: Goa Angelica, tack! Självklart får du dela :) Stor kram <3
Linda Jansson

Sara Björndahl Ohlsén

Vilken jäkla tur att du stod på dig!!! Du skriver jättebra. Kommer att hjälpa andra i samma sits❤️

Svar: Ja det var verkligen tur Sara <3
Linda Jansson

Robex Lundgren

fint

Anonym

Blir så berörd även om jag inte känner dig.. Alla lyckönskningar!

Kristin

Tårarna rullar ner för kinderna när jag läser detta. Dels för att det väcker känslor då min pappa har cancer men främst för att världen är så orättvis. Varför ska just du drabbas av denna hemska sjukdom? Du som är så ung, stark, fantastiskt och vacker. Du är en riktig kämpe och du kommer klara det här! Omge dig av allt och alla du tycker om och försök njuta av livet i den mån du kan. Du är starkare än sjukdomen!!! Glöm aldrig det...#fuckcancer

Svar: Denna sjukdom alltså... Jag hoppas din pappa mår bra och blir frisk snart. Tack för alla fina ord, det värmer så mycket. Stor kram till dig och din pappa <3
Linda Jansson

Angelica

Min syster upptäckte en knöl i bröstet som hon nu ska kolla upp på bröstkliniken. Hon är 30 år och läkaren sa även till henne att hon inte skulle oroa sig. Men det händer ju. De är ju du bevis på. Känner mig så orolig att min syster ska va drabbad. Ber till gudarna att det inte är nåt...
Fortsätt kämpa och jag är verkligen ledsen för din skull att du drabbats, men du verkar stark och kommer ta dig igenom detta!

Svar: Jag förstår att du blir orolig men kom ihåg att i de flesta fallen är knölarna helt ofarliga. Jag håller alla tummar och tår för att din syster ska få vara frisk. Stor kram till dig.
Linda Jansson

Moa

Nu har jag läst igenom alla dina inlägg och tårarna bara sprutar! Fina du! Vilken fantastisk människa du och din sambo verkar vara, det finns ju inget man kan säga som hjälper det minsta men du är så stark! detta kommer du fixa! Kram

Svar: Åå vad söt du är! Tusen tack <3
Linda Jansson

Linnea

Hej Linda! Vilken stark & underbar blogg du har. Vill bara fråga dig om du fick göra massa blodprov för att se om det fanns någon förändring? Jag har haft en knöl i ljumsken och går på massa antibiotika för läkaren tror att det kan vara en infektion. Men ....you know allt syns ju inte. Kram

Svar: Hej Linnea! Tack, vad snäll du är :)Nej, jag fick inte ta några blodprov. De gjorde en biopsi på knölen i bröstet. Jag tycker att du ska be dem kolla med ultraljud om den inte minskar nu med medicinen.
Hoppas att allt kommer att gå bra för dig och kom ihåg att det är normalt att ha svullna knölar men är du orolig, stå på dig.
Kramar till dig
Linda Jansson

Lingontjejen

I måndags var jag på bröstcentrum och gick igenom samma procedur. Skillnaden var dock att ingen sa till mig att detta kommer att gå bra.. Istället sa läkaren att hon har en stark misstanke om att det är cancer. På fredag får jag svaret.. Har aldrig varit så rädd.. Är i ett vakuum.. Skönt att läsa din blogg och se möjligheterna ändå❤

Svar: Hej! Fy vad ont det gör att läsa din kommentar. Jag hoppas att allt kommer att gå bra för dig, verkligen! Hör gärna av dig när du vet mer (om du vill) Kramar till dig <3
Linda Jansson

Lingontjejen

Hej, tyvärr hade läkaren rätt. Jag har bröstcancer.. Är så svårt att greppa, jag = cancer? Samtidigt är det en slags lättnad och få svar, istället för att gå hemma och undra. Din blogg är ett otroligt stöd med både beskrivningar samt diverse tips på det praktiska kring hår mm. Tack❤

Svar: Uh… Jag är så ledsen för din skull. Förstår att tiden innan beskedet måste ha tärt något fruktansvärt på dig, nästan inte humant.Hur ser din behandlingsplan ut? Jag hejjar på dig och finns här hela vägen in i mål! <3
Linda Jansson

Lingontjejen

Forts.. Först hormonbehandling eftersom vi ska plocka ut äggen, sen direkt på cytostatikan.. Vi vet fortf inte vilken slags bröstcancer det är, så i onsdags opererades jag i armhålan. Suck, detta väntande..

Svar: Hoppas op gick bra och att du återhämtar dig fort. Hade du spridning till armhålan?
Linda Jansson

Lingontjejen

Dem tog bort två lymfkörtlar som det togs prover på, de svaren väntar vi på. Hur länge tog du sprutor för hormonbehandlingen? Jag ska ta en vecka med maxdos, känns ju himla skoj. Stackars kropp och detta är bara början.
Sen en fråga om peruk, gick du till nån här i Karlstad? Tack för att du svarar❤

Svar: Självklar svarar jag <3Om jag minns rätt så tror jag att vi tog i 10-12 dagar. Ja visst är det jobbigt och jag hatar verkligen sprutor!
Ang peruker så fick jag hjälp i Karlskoga. De salongerna i Kstad hade semesterstängt när det var dags för mig. Men har hört väldigt mycket bra om Rapunzels peruker. De hittar du på rapunzelofsweden.se
Dock kommer de oklippta men det är väldigt lätt för en frisör att fixa till dem:)
Så du kommer från Karlstad alltså?
Linda Jansson

Lingontjejen

Okej, jo jag skulle få en rekvisition till peruk så snart som möjligt. Måste säga att all personal som jag har mött är helt underbar!
Jag bor i Karlstad sen drygt ett år tillbaka, är från Kristinehamn. Vi har gemensamma vänner som tipsade om din blogg❤

Svar: Vad skönt att du blivit bra bemött, det är SÅ viktigt! Om du vill får du gärna maila mig på ljansson85@gmail.com om du vill skriva mer privat <3
Linda Jansson