På väg tillbaka

 
 
Jag åkte till Oslo för ett par dagar sedan. Med tiden har jag blivit mindre och mindre sugen på att åka hit. Dels för att jag fortfarande har en hel del läkarbesök och att det är svårt att få till det rent praktiskt men också för att jag blivit lite bekväm. Hemma i Kristinehamn är allt så lättillgängligt. Jag menar, bilen står parkerad utanför dörren och boytan är dubbelt så stor. Jag har ca 5 minuter till skogen och massa andra härliga platser som jag gärna besöker. Jag har alltid någon som kan hjälpa mig med Bimbo så hon behöver aldrig vara ensam. Jag har min familj på gångavstånd och ja, mer än så behövs inte. Livet i Kristinehamn är ganska enkelt.
 
Nu har jag varit sjukskriven i 10 månader. Att en dag gå tillbaka till jobbet är ju oundvikligt och jag har blundat lite för att den dagen snart är här. Tänk er när man har haft 4 veckors semester, då är det jäkligt segt att gå tillbaka till jobbet. Lägg på ca 40 veckor till och en sjukdom på det. Gärna en allvarlig sådan som vänder upp och ned på livet totalt. En sån där sjukdom som gör att man börjar undra över ens existens och meningen med livet. En sådan sjukdom som gör att man inte tar någon eller något förgivet längre och gör att man vill ta tillvara på allt fint runt omkring en. Ja, man behöver ju inte vara rymdforskare för att förstå att steget in i arbetslivet inte är en enkelt match.
 
Därför är jag extra tacksam att jag igår spenderade ett par timmar på jobbet. Jag skulle egentligen bara in för att handla lite nyheter som jag var sugen på men det slutade med att jag hjälpte till lite här och där. Vips så hade det gått tre timmar. När jag kom hem var jag på ett strålande humör och när Erik kom hem drog vi ut och sprang längs Oslofjorden, en riktigt härlig runda btw och efter det gjorde vi en nyttig middag framför lite serier. Ja, en helt klart välgodkänd dag.
Det är så lite som krävs ibland. Nu längtar jag tills jag ska börja jobba igen. Jag kom plötsligt ihåg varför jag älskade mitt jobb och mitt liv här i Oslo. Man har väl både bra och dåliga dagar vart man än bor men det var väldigt behövligt med en bra dag här.
 
Så idag bokade jag ett möte med min chef för att lägga upp en plan så att jag kan komma tillbaka till arbetslivet i en lagom takt. Ser fram emot det :)

Min korta kaluffs

 
Så här ser jag ut idag. Mitt hår har inte vuxit en centimeter de sista åtta veckorna och ingen är argare än jag. Dock har det blivit tjockare. Jag har insett att det kommer att ta minst två år tills jag har en kort page och då är det fortfarande för kort.
 
I fredags stack jag in till min frisör för jag var tvungen att fixa en stylingprodukt till mitt hår. Jag är fruktansvärt dålig på att styla det själv, så på bilderna ovan har jag ingenting i. Brukar prova lite innan jag ska in i duschen men än har jag inte lyckats få till det.
Hursomhelst, han hjälpte mig att hitta en bra produkt till mitt hår och sen tyckte han att vi skulle klippa mina polisonger (!) men jag protesterade. Ingen får sätta saxen i mitt hår, inte än iallafall ;)

Bokat resa

 Några bilder från thailand 2015
 
 Efter en tuff höst och vinter kände både jag och Erik att vi behövde något kul att se fram emot. Så för ett par veckor sedan bokade vi en resa till Gran Canaria. Vi var sugna på något annorlunda och har därför hyrt ett stort hus som ligger bland bergen och långt från all turismen.
Den 14:e maj (min födelsedag) åker vi ett gäng till Kanarieöarna för att fira att jag är klara med den tuffa behandlingen. Vad är då bättre än att åka bort från vardagen i vänners sällskap och bara njuta av mat, värme och varandra?!