Hår efter Cytostatika

Jag tänkte visa hur fort håret växer när det väl börjar växa efter en cytostatikabehandling (cellgifter).
Vet hur jag själv letade efter sån information när jag skulle tappa mitt hår. Jag menar, man har ju ingen aning hur lång tid det tar. Så detta inlägg är till för dig som ska eller håller på med att bekämpa cancer.
 
Den 25 november fick jag min sista cytostatikabehandling. Jag märkte redan efter 5:e behandlingen att små små fjun började komma och jag minns att jag var så stolt över dem. Alla tappar ju inte allt hår men det gjorde jag, jag var helt karl på huvudet. 
 
 
 
Sjukt fula bilder men hoppas att det kan hjälpa någon så därför delar jag gärna med mig av detta. Idag är håret ca 3 cm långt och det täcker hela skallen. Jag vågar mig ut utan min peruk (vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra) men använder den ibland när jag känner för det. Jag kan inte riktigt acceptera min korta frisyr än. Kanske beror på att jag inte kan identifiera mig med vem jag är med min korta kaluffs. Men med lite tid så ska jag nog hitta fram.
 

Independent woman

Independent. Nja, det kanske jag inte är helt men nästan. Jag har iallafall inget val nu mer än att vara just självständig, för min andra hälft har åkt hem till Oslo för att börja jobba igen. I nästan åtta månader har han varit hemma tillsammans med mig, suttit bredvid mig vid alla läkarbesök, torkat mina tårar och peppat mig. Han har hjälp mig med det mesta när jag inte orkat själv. Tänk att han faktiskt har kunnat vara hemma hos mig hela den här tiden. Det har varit guld värt♥ 
Trots all smärta och sorg vi har gått igenom så har vi ändå haft en del fina dagar. Att få spendera så mycket tid tillsammans har varit så skönt och det har verkligen känts tryggt. Vi var starka tillsammans redan innan detta men med det här i bagaget har vi blivit ännu starkare. Jag vet att det är många som måste klara sig själva genom sådana här tuffa behandlingar och det kan inte vara lätt. Ni är verkligen beundransvärda! 
 
Jag har exakt tre veckor kvar på min strålbehandling nu. Så klart hade jag önskat att Erik kunde vara med hela tiden men som tur är har jag så fina vänner och familj som följer med mig de sista gångerna. Tror det är nyttigt för dem att få vara men på en del av behandlingen också. Jag menar, det är så svårt att föreställa sig vissa saker, så att få en mer tydlig bild av vad det är jag håller på med kan vara bra även för dem.
 
Så, igår fick jag min 20:e strålbehandling och har alltså 13 kvar. Jag hade Vicki med mig och hon fick lite av en chock när vi var på väg ut från sjukhuset. Tror hon insåg (mer) vad det är jag gör och fightas mot varje dag. Hon tyckte att det kändes så surrealistiskt att jag hoppade upp på britsen som att det inte vara någonting särskilt. Sen fick hon vara med till "kontrollrummet" och se hur allt gick till och ställa de frågor som dök upp. Tur att det är så gulliga på strålavdelningen, de verkar aldrig ha en dålig dag.
 
Nu hoppas jag att sista tiden går fort för jag och Bimbo vill slå läger tillsammans med Erik så fort som möjligt.
 

Denna väntan...

Tror jag nämnt tidigare att mitt hår har börjat att växa igen och det är så klart jätteskönt. Men hur lång tid ska det egentligen ta innan det kommer igång ordentligt? Det är fortfarande lite tunt och de längsta hårstråna är kanske 1cm men jag vill att det ska växa mer. Jag är verkligen otålig och vill inte vänta en dag till om jag får bestämma.
 
 
Vi fotade mitt hår med jämna mellanrum från det att håret började komma tillbaka. Det var smart för då såg man verkligen skillnaden som man kanske annars inte hade gjort. Speciellt inte om man är som jag som står dagligen och granskar varje hårstrå i spegeln. Det hände verkligen mycket i början men nu tycker jag att det har stannat av helt. Hatar verkligen att ha kort hår!  Hursomhelst, jag tänkte göra ett kollage med bilder på håret så får ni se vad fort det gick när det väl satte fart. Då såg jag jättestor skillnad bara på någon vecka. Kom igen nu håret - väx lite nu!
 
Kör på min gråa peruk och musse-piggmössan ;) men hade varit gladare om jag slapp det.