Independent woman

Independent. Nja, det kanske jag inte är helt men nästan. Jag har iallafall inget val nu mer än att vara just självständig, för min andra hälft har åkt hem till Oslo för att börja jobba igen. I nästan åtta månader har han varit hemma tillsammans med mig, suttit bredvid mig vid alla läkarbesök, torkat mina tårar och peppat mig. Han har hjälp mig med det mesta när jag inte orkat själv. Tänk att han faktiskt har kunnat vara hemma hos mig hela den här tiden. Det har varit guld värt♥ 
Trots all smärta och sorg vi har gått igenom så har vi ändå haft en del fina dagar. Att få spendera så mycket tid tillsammans har varit så skönt och det har verkligen känts tryggt. Vi var starka tillsammans redan innan detta men med det här i bagaget har vi blivit ännu starkare. Jag vet att det är många som måste klara sig själva genom sådana här tuffa behandlingar och det kan inte vara lätt. Ni är verkligen beundransvärda! 
 
Jag har exakt tre veckor kvar på min strålbehandling nu. Så klart hade jag önskat att Erik kunde vara med hela tiden men som tur är har jag så fina vänner och familj som följer med mig de sista gångerna. Tror det är nyttigt för dem att få vara men på en del av behandlingen också. Jag menar, det är så svårt att föreställa sig vissa saker, så att få en mer tydlig bild av vad det är jag håller på med kan vara bra även för dem.
 
Så, igår fick jag min 20:e strålbehandling och har alltså 13 kvar. Jag hade Vicki med mig och hon fick lite av en chock när vi var på väg ut från sjukhuset. Tror hon insåg (mer) vad det är jag gör och fightas mot varje dag. Hon tyckte att det kändes så surrealistiskt att jag hoppade upp på britsen som att det inte vara någonting särskilt. Sen fick hon vara med till "kontrollrummet" och se hur allt gick till och ställa de frågor som dök upp. Tur att det är så gulliga på strålavdelningen, de verkar aldrig ha en dålig dag.
 
Nu hoppas jag att sista tiden går fort för jag och Bimbo vill slå läger tillsammans med Erik så fort som möjligt.
 
Petra

Heja, heja! Hoppas att allting går prima och att det går fort!

Svar: Tack snälla!
Linda Jansson

Therese

Hej Linda!
Hur funkar det med jobbet för din del? Jag har läst så många gånger att folk nekas sjukersättning vid cancerbesked från t.ex fsk. Hur tycker du att myndigheterna hjälper till i kampen mot cancer? Har Erik kunnat "ta ledigt" med chefens förståelse? Hur funkar sånt här i Norge? Skriv gärna om det om du vill! Tack för en fin blogg.