Strålningsdax

Är i Oslo ett par dagar. Vi har precis ätit frukost och efter det åkte Erik en sväng till jobbet. Jag har precis fyllt på kaffekoppen och Bimbo sover tätt intill mig. Tror hon drömmer för hennes ben springer i luften och ibland kommer det små söta ljud från henne - pluttisen.
 
På tisdag nästa vecka börjar strålningen. Vi var på vårat första besök på strål tidigare i veckan och de verkar verkligen gulliga där, träffade världens sötaste sköterska. Jag har nog sett lite för lätt på denna bit av behandlingen och inser nu att det inte är någon lek det här med strålning trotts allt. Jag försöker verkligen att inte måla faan på väggen utan tar en dag i taget och tar problemen när de kommer istället för att älta det som kanske sker. Men det är lättare sagt än gjort. Något jag vekligen har lärt mig är att man inte kan styra över hjärnan eller hur man känner.
 
Jag trodde att jag skulle strålas 25 gånger men det är ändrat till 33 gånger. De säger att det beror på att jag är ung. Jag vet att många inte klarar av att få de sista behandlingarna för det är sån påfrästning för huden och det gör väldigt ont - men jag hoppas att jag klarar det! Jag vill få all behandling jag kan få för att minska risk för återfall.
 
Dock känns det väldigt jobbigt att vara tillbaka i behandlingsträsket igen, om jag får kalla det så. Jag tog nog lite för långt avstånd från behandlingar och allt vad detta innebär efter operationen och framför allt efter mitt förra återbesök, då jag fick det positiva beskedet. Så att vara tillbaka i behandling igen blev väldigt jobbigt. Kände att tårarna inte var långt borta när jag låg på britsen i den stora röntgenmaskinen med massa målade streck och punkter på min överkropp. Jag var inte beredd på de känslorna. Men om man vänder på det kanske det var precis vad jag behövde. Jag behövde kanske en paus, få samla krafter igen och nu är jag redo att möta denna sista tuffa utmaning.
 
 
 
joanna- Asperger, Bipolär, speedway och viktväktarna

kram hoppas strålningen går bra

Svar: Tack! :)
Linda Jansson

Angelica

Åååå älskade du❤️ Det bränner bakom mina ögon och jag önskar så att du slapp allt detta...😔

Svar: Goa Angelica <3
Linda Jansson

Annika

Linda, jag reagerade precis likadant. Men jag grät öppet. Kände mig slut och rädd på nytt igen. Men strålningen gick så bra. Alla är professionella och vänliga. Strålningen går väldigt snabbt, det sämst är att man blir uppbunden. Dagarna går snabbt. Vi går mot våren...När strålningen är över så har du gjort allt du kan för att komma igen frisk och stark. Stor kram Annika

Svar: Tack Annika, skönt att höra att man inte är ensam. Stor kram till dig <3
Linda Jansson

Peter

Tänk att du är en liten liten maskros på en vacker sommaräng. När vintern kommer och solens strålar knappt tränger igenom minsta molntuss så kryper den undan och ligger där tyst under 20cm snö och undrar vad som hände med livet. Men till våren med solen.. till våren, då ska ni få se på ängens spralligaste, gulaste maskros.

Aldrig ge upp. Aldrig.

Svar: Blev alldeles rörd av dina ord, de träffade mitt i prick. Ja till våren… :)
Linda Jansson

Gossa

Det måste vara tungt att gå balansgång medan så många runt dig går tryggt på vägen. Men du är grymt bra på att balansera även om det är svårt och du är livrädd för att falla, förbannad för att det är svårt, ledsen för att det är jobbigt. Vi runt dig som går på den lätta vägen, vi går brevid dig ända till mål! Det är en bit kvar men du är en vinnare, och i mål det ska du! Love u!

Svar: Ååå <3 Love U to!
Linda Jansson

Pammis

Finns bredvid dig hela vägen. Inga känslor är fel eller dumma. Du är så klok Linda! Som du själv säger så kan man inte göra mer än sitt bästa och det kan ingen människa komma och säga att du inte gjort. Älskar dig min fina vän! 😘

Svar: Tack snälla för de orden <3
Linda Jansson