"Säg inte, vad skönt att det är över"

Kom över en artikel på fb som en bröstcancervän (kan man säga så) hade delat. Den handlade om hur man bör och inte bör bemöta en som drabbats av cancer. Det var så himla bra skrivet och jag kände verkligen igen precis allt som hon skrev. Här nedan har jag samlat lite av det hon skriver som jag tycker att fler bör tar del av.
 
 
 
"Säg inte att jag är stark. Jag är inte starkare än dig. Jag måste gå igenom det här. Jag har inget val. Du har inte sett högen med tabletter jag har tagit i dag för att slippa spy. Du har inte sett svampen i min mun som gör att allt smakar papper."
 
"Säg inte ”vad skönt att det är över” när jag klivit upp från den hårda kalla strålningsbritsen för 25:e gången. För mig är det inte över. För mig börjar det kanske nu. Jag har längre väg att gå än du tror innan jag kan gå vidare." 
 
"Vet du en sak? Idag blir vi aldrig friskförklarade. Vi kan däremot bli cancerfria och få vara det tills vi dör av nåt helt annat. Risken finns alltid att vi drabbas av återfall. Det är ångestfyllt att tänka på, så frisk? Jag vet inte. Cancern kan vara lömsk. Ibland leker den kurragömma och kommer inte ens fram när onkologen skriker ”fritt fram”. Raffinerat fusk av en lömsk kuf. Så jag kan inte säga frisk. För jag vet faktiskt inte."
 
"Säg inte ”men du som ser så pigg ut”! Ja, jag har duschat och satt på peruken/sjalen. Jag vill behålla min stolthet. Du ser mig under mina piggare dagar. Du ser mig inte när jag låser in mig på toaletten och gråter i duschen för att inte familjen ska höra. Du ser inte när jag ligger och skakar i sängen på nätterna när demonerna rider mig. Du ser fasaden som spricker när dörren går igen hemma."
 
 
 
Något som jag själv har märkt av är att många gärna vill dela med sig om sin egen erfarenhet av cancer. Många tror att de vet precis hur man mår för att de haft en släkting som drabbats av cancer. Det finns också de som inte alls förstår vilken skada de gör på en redan vilsen och livrädd själ när de berättar om sin moster som dog av cancer för x-antal år sedan. 
 
Om det skrev hon så här:

"Jag VET att man kan dö. Tro mig. Jag tänker på det varje dag. Berätta gärna om de som klarat sig. ”Min mamma hade det för 23 år sedan och hon mår bra idag”. Tack, jag älskar att samla på dessa historier!"

 Om ni vill läsa hela Charlotta Lindgrens inlägget så finns det HÄR
Pammis

❤️

Linnea

Jag tror att vi alla har befunnit oss i minst av en kategorierna utan att ha vara medveten om att man gjort den man talar med mer ont än vad man gett energi. Tänkvärt och bra skrivet <3

Svar: Jag har också gjort det och kommer antagligen göra det igen. Man vet aldrig vad som är rätt och fel, det är ju så individuellt. Den ena vill ha det si och den andra vill ha det så. Inget filter (som vi sa Linnea) det tror jag på. Att vi kommer att göra fel är självklart men man måste våga säga hur man vill ha det. Och att tala om hur man kan känna är A och O. Puss
Linda Jansson