Something Blue

Jumpsuit - Haute Rouge // Guldskärp - GinaTricot // Skor H&M
 
Älskar alla färger som så många har på sina hus i utlandet. Här var vi så klart bara tvugna att fota. Älskar även denna jumpsuit från Hauge Rouge, kände mig väldigt fin i den :) Som ni märker så har jag svårt att släppa peruken men vi har fotat utan den också. Jag känner mig så redig i mitt korta hår. Kan liksom inte leva upp till det utseendet. För jag är allt annat än redig ;)
 
Det är nu lite mer än 10 månader sen jag fick mitt cancerbesked och när jag tänker tillbaka på de sista månaderna så känns det som en dröm. Kan inte fatta att jag har gått igenom allt det här. När jag ser tillbaka på bilder innan cancern så blir jag lite ledsen. För den tjejen hade inga större beskymmer här i livet och hade ingen aning om vad som stod och lurade runt hörnet. Hur man än vrider och vänder på det så blir man ärrad för livet inte bara fysiskt utan också psykiskt. Läste en facebook-status igår och den gick verkligen rakt in i hjärtat. "Life isn't about waiting for the storm to pass... It's about learning to dance in the rain." Så är det verkligen. Vi måste lära oss att leva fullt ut varje dag, för ingen vet hur länge vi har kvar här på jorden. 

Before the morning fades

 
En morgon smög jag och Erik upp innan de andra vaknat. Vi tog bilen till en viewpoint som vi åkt förbi någon dag tidigare bara för att se solen gå upp bland bergen. Det var verkligen vackert! 
Det är sådana här saker som jag nu efter cancern kan njuta av på ett helt annat sätt än jag gjort tidigare. Om det är något gott som kommit utav detta så är det just detta. Jag uppmärksammar de där små ljusglimtarna i livet som annars ofta bara passerade utan att jag ens lade märket till dem. Att leva i nuet har fått en helt ny innebörd för mig ♥

Kaktus

 

 
 Klänning - Zara // Hatt - BikBok // Skor - H&M
 
Det har aldrig varit så kul att fota outfitbilder som det var här och jag har massa mer att visa. Miljön gör så himla mycket och det var verkligen fotovänligt överallt. Jag älskade verkligen kaktusarna bakom mig, de var enorma. Ni som följer mig på instagram har antagligen redan sett X-antal bilder på dem :)
 
Tidigare idag var jag och drack morgonkaffe tillsammans med några vänner. De frågade mig hur jag mår nu och jag blev förvånad när mig spontana reaktion var "Bra!" Det var längesen jag kände att jag kunde och faktiskt ville svara så. Förut stormade det tusen känslor och tankar kring just den frågan och det fanns heller aldrig något bra svar. Jag vet inte om det är för att jag fortfarande surfar på vågen från vår underbara resa eller om det är för att jag fått svar på skelettröntgen som visade bra eller om det faktiskt är så att jag kommit en bit i min bearbetning och att jag faktiskt kan tillåta mig själv att bara få må BRA.
Vad det än beror på så är det väldigt skönt.