Ett cancerbesked förändrar livet för alltid

 
För några dagar sedan hade jag min årsdag, 10 juli 2015 är datumet då mitt liv kom att förändras för alltid. Dagen då jag fick beskedet är så klart den värsta dagen i mitt liv och de första veckorna efter är som en mörk dimma. Så mycket ångest har jag aldrig känt eller upplevt tidigare men när ska livet bli som vanligt igen?
 
 
Under behandlingen var jag väldigt målinriktad, jag tänkte inte så långt framåt och tog en dag i taget. Det enda viktiga var att jag skulle klara av min uppgift och sen skulle mitt liv bli som vanligt. Vet att jag nämde vid ett flertal gånger att mitt liv satts på paus, det var ju så det kändes. Detta var ju bara en fas jag skulle ta mig igenom innan livet kunde fortsätta. Men den där dagen då livet skulle sättas på play igen kom aldrig. När skulle jag känna mig redo igen liksom? När skulle det liv som rycktes ifrån mig på en sekund kunna komma tillbaka?
 
Cancern tog så mycket från mig. Min höga barnönskan, mitt nya jobb som chef som jag kämpat för i så många år. Framförallt så tog den min trygghet och hälsa. Jag har många men från den tuffa behandlingen och operationer. Jag lider av biverkningar av mediciner jag fortfarande tar och måste hålla på med många år framöver och kanske för resten av mitt liv. 
 
När allt kommer omkring så är det ändå oron som är min värsta fiende av allt jag lider och kämpar med dagligen. Jag är så otroligt rädd för att cancern ska komma tillbaka. Att den ska dycka upp någon annanstans och att det ska vara kört för mig. Cancer är en så lömsk sjukdom. Den behöver inte göra sig tillkänna på många år, man kan må hur bra som helst och känna sig frisk som en nötkärna och så plötsligt så knackar den på dörren igen. 
 
Jag önskar så att det fanns en pauseknapp. Jag måste få ta en paus från alla tankar och rädslor. Jag vet att det inte spelar någon roll hur mycket jag oroar mig, kommer den så kommer den ju ändå tillbaka. Det är ju lika bra att njuta medans man kan, jag vet allt detta! Men hur i (ursäkta språket) helvete ska jag kunna göra det? Jag är så rädd om livet, jag vill leva! JAG VILL LEVA!!
 
Imorgon ska jag in till sjukhuset för behandlingsstart av min nya sjukdom (Multipel skleros) så den här inställningen med att "Jag har haft mitt nu" den finns inte längre. Allt kan hända och tydligen så ska allt hända mig. Hur håller man modet uppe? Sorry, det är en sådan dag idag.
 
Annika.

Kära Linda, Jag förstår att oron sliter sönder dig stundtals. Det jobbiga med denna sjukdom är ju att ingen läkare eller någon annan kan säga att man är frisk och att man därmed kan stänga av pausknappen och att livet kan gå vidare i lugnetstecken. Kontrollen är borta.
Vad det gäller her 2 positiv bröstcancer (som jag själv hade) så brukar återfallen oftast komma inom två år. Det har du ju snart passerat. Du har även gjort stora undersökningar och du är nu cancerfri. Du har fått en bra behandling för din bc. Sedan förstår jag verkligen att biverkningarna av medicinerna är svåra att tackla. Men jag upplever att du har en enorm förmåga att bearbeta och att komma vidare. Du har sådan livslust och så mycket kärlek och glädje inom dig som du gärna ger till andra. Du har ett varmt hjärta.
Du kanske skulle må bra av någon form av samtalskontakt? Du kanske har det redan?
Kanske det finns inom sjukvården eller hitta någon egen. Efter min behandling gick jag på regelbundna samtal hos terapeut. Det är bra även om man funkar skapligt och står på benen. Skönt att ha det inbokat och att ha någon som lyssnar och att man själv är i centrum. Riktigt bra är det. Om man går privat kan det kosta en del, men det är man värd.
Jag hoppas att mötet på torsdag blir bra. Du har väl sällskap?
Tänker på dig 💞 Kram Annika


Svar: Tack Annika! Alltid så skönt att få lite reflektioner från någon som verkligen vet vad man pratar om, tack för det!Jag har varit hos psykolog vid två tillfällen men jag tycker inte att det gett mig så mycket. Men kanske om man ger det en ärlig chans och gör det regelbundet så kanske det hjälper med tiden.
Kramar <3
Linda Jansson

Linnea

Önskar jag kunde stoppa in all oro och rädsla i en ryggsäck och kasta den på soptippen. Inget blir kanske helt som förr men jag tror verkligen att det kommer blir riktigt jäkla bra, med lite tid. Jag tror på din förmåga, på din livsglädje och din och Eriks framtid tillsammans! ❤️

Svar: Tack hjärtat! <3
Linda Jansson

Nina

Hej Linda!
Först vill jag skicka en stor kram!
Jag fick bröstcancer för nästan 3 år sedan, när jag var gravid med mitt andra barn. Livet kastades såklart omkull och jag var så jävla, jävla rädd för att få återfall och dö ifrån mina barn. Jag mådde stundtals oerhört dåligt psykiskt även om jag klarade mig från biverkningar extremt bra.
Sen fick jag återfall i andra bröstet och fick även konstaterat att jag hade spridning till levern.
Och vet du, DÅ ändrades mitt liv. Jag slutade vara rädd. Jag började leva här och nu. Och jag har aldrig mått så bra. Idag, 14 månader efter besked om spridning, har jag inte längre några aktiva tumörer. Jag vet att jag kommer dö, att jag förmodligen inte kommer få se mina barn växa upp. MEN jag vet att min tid är räknad så jag lever nu när jag mår bra och väntar inte med saker jag har möjlighet att göra. Och psykiskt mår jag nog bättre än nånsin. För den där jävla oron är borta. Det värsta har redan hänt, nu lär jag mig istället att leva med en kronisk sjukdom.
Jag tror inte du kommer få återfall, men OM du skulle få det hoppas jag att du kan se att man kan leva gott och länge ändå. Livet är jävligt orättvist och jag är så ledsen för din skull, att du ska drabbas av 2 jävliga sjukdomar i så ung ålder. Och ha drömmar stulna, det är så jäkla fel!
Nu blev det långt och svamligt, men jag vill bara ge hopp om att livet kan vara fantastiskt även när det inte borde vara det.
Ta hand om dig och lycka till med behandlingen!
Kram Nina

Svar: Hej Nina!Tack för att du delar med dig av din erfarenhet och livshistoria. Herregud vad jag känner med dig och för dig! Vilken inställning du har, det är ju helt fantastiskt! Förstår att modet går upp och ner men att du i det stora hela kämpar på och kan njuta av livet är ju guld värt!
Stor kram till dig och massa lycka till <3
Linda Jansson

Pammis

Sitter här och grinar. Fina Linda. Känner riktigt in ångesten, oron, alla de där känslorna som är så förbannade på livet, ödet, Gud, vad det nu kan vara. Önskar så att jag fick plocka bort om så bara en liten bit av din ångest, att det fanns något jag kunde göra för att stilla din oro.
❤️

Pammis

Sitter här och grinar. Fina Linda. Känner riktigt in ångesten, oron, alla de där känslorna som är så förbannade på livet, ödet, Gud, vad det nu kan vara. Önskar så att jag fick plocka bort om så bara en liten bit av din ångest, att det fanns något jag kunde göra för att stilla din oro.
❤️

Svar: Tack Pamira, du är verkligen en fin vän! Det är hjälp nog det och är så glad att jag har dig i mitt liv <3
Linda Jansson

Anonym

Massa styrka och kärlek till dig!

Susanne Jacobsson

Massa styrka och kärlek till dig!

Svar: Tack <3
Linda Jansson

Elisabeth

Hej Linda! Tänker på dig idag och hoppas att allt gick bra på sjukhuset ✌

Svar: Tack goa Elisabeth <3
Linda Jansson

Marie Bergman

Åh :( Jag vet att inga ord i hela världen kan rädda dig från detta, men jag vill verkligen skicka all styrka jag kan till dig. Fortsätt kämpa, du gör det så otroligt bra. Jag håller alla tummar och tår för dig! <3

Svar: Tusen tack för de fina orden, det värmer massor kan jag lova! <3
Linda Jansson

Annie

Önskar dig så mycket lycka <3 Fy FAN vad hemskt och fy fan vad hemskt att ens egen kropp liksom vänder sig emot en och skapar sjukdomar!! Hoppas för din skull att cancern aldrig, aldrig, aldrig kommer tillbaka och att din nya sjukdom går över/försvinner/botas.

Svar: Tack Annie, det hoppas jag med! Tack för att du bryr dig och skriver här. <3
Linda Jansson

Pernilla

Hej
Jag vill bara säga kämpa på och tänk positivt. Såna besked är jobbiga men börjar man tänka negativt då blur det jobbigt.
Så du gör rätt att tänka som du gör.
Förbered dig på kampen att vinna så kommer du gå långt.🖒🖒🖒
Tro på dig själv!!!

Svar: Tack! Det ska jag göra, lovar! ;)
Linda Jansson

Sverigebevakning

Härlight. http://sverigebevakning.blogg.se/?tmp=394457

Svar: :)
Linda Jansson

Lars Gustafsson

Jag känner med dig. Jag var nära himlen när jag fick blodproppar i lungorna i höstas. Lungemboli. Men jag har hämtat mig lite och uppskattar varje dag jag får uppleva
Lars

Svar: Ja eller hur, man uppskattar livet på ett helt annat sätt idag. Skönt att du hämtat dig lite från det :)
Linda Jansson

Mikaela

Styrkekramar!!!

Svar: Tack!
Linda Jansson

Malin

Kämpa på!!

Svar: <3
Linda Jansson

Malin

💕💕💕

Veronika Bengtsson

Tufft, orättvist och så onödigt att livet ska behövas kantas av sjukdom. Ge inte upp utan försök se varje dag som en ny dag och en ny start på ditt liv.
Livet är inte rättvist, jag vet.
Kramen / Veronika

Svar: Tack det ska jag! :)
Linda Jansson

Anna - Fotograf & Rovfågeltränare

Kan inte ens föreställa mig hur du känner dig, själv har jag bara upplevt både cancer och MS på håll då nära och kära har råkat ut för dem båda. Min moster är den som har MS, hon fick diagnos när hon var ca 30 år om jag minns rätt och hon lever helt helt normalt liv idag tack vare den medicin som hon idag tar. Det enda som hon påverkas av är om hon blir smittad av vanliga sjukdomar som t.ex. förkylning. När hon får sådana sjukdomar så blir symptomen mycket värre för henne...

MASSA kärlek och energi till dig!

Svar: Tack för att du delar med dig av dina positiva erfarenheter, det betyder så mycket! Massa kramar till dig <3
Linda Jansson

kerstin ehrenholm

Kära lilla du Förstår att du har det kämpigt Men jätte bra att du skriver av dig. Skönt att få positivs stöd, från andra. Jag har haft Bröstcancer i bägge mina bröst Opererat bort dem bägge inom ett år. Haft två olika behandlingar Nu är det 7 års sedan Men jag känner igen din oro. Min dotter fick skelettcancer som 16 årig. Hon lever och är frisk idag hon är 33 år fick sitt andra barn igår .
Så ta hand om dig på bästa tänkbara sätt Ger dig en massa energi kramar från mig till dig

Svar: Herregud! Du verkar fått din beskärda del du med hör jag. Men jag älskar att höra att du efter 7 år fortfarande är frisk, halleluja! <3Tack för att du delar med dig och hälsa dottern ;) KRAM
Linda Jansson

Bunny

Jag känner med dig ❤ Jag har opererats två gånger sedan oktober och mitt besked kom som en chock och var över lika fort igen. Är för tillfället färdigbehandlad, men som du säger, hur ska man veta? Hur blir man av med oron? Jag vet inte. Jag vet ingenting. Jag läser ditt inlägg och får ont i magen och vet inte vad jag ska säga... ❤ ❤ ❤

Svar: Jag känner med dig med <3 Verkligen! Stor kram
Linda Jansson