Sightseeing

 
 
 
 
 Trots att vi hängde i huset för det mesta så hann vi med lite sightseeing också. Det var väl för att ölen tog slut så vi var tvugna att ta oss till närmsta Supermercadon hehe ;)
Det var första gången som jag var i Calpe. Det är en liten stad som ligger ca en timme utanför Alicante. 
Det är så fint överallt. Jag kände mig som en Japan haha... För jag fotade allt hela tiden ;)
 
Som vanligt när jag och Sofie är på resor tillsammans så gick vi så klart vilse även denna gång. (Läs om Barcelona här. Nu när jag läste detta gamla inlägg så fattar jag inte att vi gör samma misstag igen och igen och igen...)
 
Hursomhelst, vi skröt lite om oss själva när vi kommit fram till huset eftersom allt gick så smärtfritt. (Vet att jag tänkte att vi har ju fått skjuts hela vägen fram till dörren och att vi kanske skulle vänta med att skryta så om oss själva).
 Det dröjde inte länge tills vi blev hungriga och tog fram googlemaps för att hitta närmaste restaurant. Snabbt och enkelt, sen drog vi iväg. Vi snackade massor, våra munnar gick i ett. Vi skojade och skrattade tror till och med att vi sjöng lite för att vi hade sådan feeling i kroppen. Fortfarande "världsvana-inställningen" på 100%. Detta var en ny känsla för oss båda men vi hade så stor tro på oss själva nu.
 Vi hittade till restaurangen, inga problem. Vi beställde mat och god dryck. Sen... Sen när vi skulle hem igen, det var då det hände. Det var då vi fick den där uppenbarelsen om att det är ju VI TVÅ som är på resa tillsammans. "Linda och Sofie men de två sämsta lokalsinnena i hela världen!" Hur tusan skulle vi hitta hem? Det var så mycket småvägar och allt såg ju likadant ut! Vi hade ju googlemaps men vi hade ju inte koll på vad vägen hette som vi bodde på, det hade vi inte lagt på minnet. Vi hade ju varit så fokuserade på att ta oss till restaurangen att ingen av oss tänkt på att vi skulle gå samma väg hem igen. Efter mycket om och men så hittar vi iaf en bokning med namnet på gatan och vi börjar gå. Men googlemaps ville inte sammarbeta denna gång (som så många andra gånger) så vi gick i cirklar, fram och tillbaka och kors och tvärs. Vi konkade på tunga matpåsar också och tillslut sa jag till Sofie "Nu skiter jag i det här! Nu ställer jag mina påsar här för jag orkar inte bära mer!" Men då fick Sofie en tro om att hon skulle hitta till huset och efter några minuter så var vi (tro det eller ej) äntligen hemma. 
Soffan

Hahaha, åhhh tbt!! Älskar våra galna upptåg och våra surriga huvuden❤️

Svar: Ja det ger bra historier men just där och då är det SÅ jobbigt haha... Du och jag alltså, älskar dig <3
Linda Jansson