T A C K

 
 
Hej och tack för allt stöd. Ni som kommenterat här på bloggen och ni som skickat på annats sätt, tack! Det betyder så himla mycket och det är tack vare er som jag kommer ihåg varför jag tycker att det är viktigt att dela med mig av sådana här tuffa tider i livet. Att få så mycket kärlek och omtanke gör mig så glad inte bara för min egen del utan också lyckan att veta att det finns så många fina människor. Det är alltid lite skakigt när man går ut med något som är så allvarligt som sjukdomar men jag ångrar inte en sekund att jag delat detta.
 
Dock har jag haft en jobbig dag. Tog tåget in till Oslo för jag skulle till min läkare och få min spruta, Zoladex (den är för bröstcancern). Jag har känt mig lite piggare de två sista dagarna så jag tänkte att det skulle gå fint. Men herregud så fel jag hade. Så fort jag kom in till stan och mötes av alla människor på centralen kände jag hur hjärtat började pumpa. Jag satte mig på trikken och där blev det ännu värre. Jag såg tydligt hur hela bröstet hoppade i sidled för att hjärtat bultade så hårt, det nästan smälde i bröstet på mig.
Jag blundade och tänkte bara på andningen och att jag inte hade bråttom till någonting.
Det var mycket ljud, människor, barn som skrek och trikken som tutade på allt som kom i vägen. Ett tag trodde jag att jag skulle bli tvungen att gå av trikken för det var sådan påfrestning. Jag har aldrig upplevt något liknande. När jag väl var framme skakade jag i hela kroppen och framför allt i händerna. Hjärtat pumpade och jag var så yr att jag ett tag trodde att jag skulle ramla ihop. Kunde inte hålla tårarna tillbaka. Jag kände inte igen mig själv. Jag älskar ju storstäder och deras puls, fart och fläkt och framför allt så älskar jag människor.
Jag skulle in i en butik för att lämna tillbaka ett par byxor men snabbt insåg jag att det inte var värt det, det var abslout inte värt de pengarna som jag skulle få tillbaka för dem, inte över huvud taget!
 
Det slutade med att Erik fick komma och hämta mig. Jag klarade inte mer! Han är bäst. Han köpte med mat och tog med mig och Bimbo till Byggdøys klippor vid havet, där åt vi en god middag och bara lyssnade till vågskvalp♥
 
Maria

Hej Linda!
Har följt din blogg ett tag. Är idag själv på väg till cytostatikabehandling 5 av 6 och sen väntar solsken i form av strålning :)
Känner så igen mig i dina funderingar......
Jag fick ryggmärgsskada av olycka då jag var 19 och nu kom det bröstcancer. Men skam den som ger sig! Kämpa på och njut av vad som helst när som helst! Själv blir det båttur till stugan på ön och grillning i helgen (hoppas jag).
/ Maria

Svar: Hej Maria.Blir så ledsen av att höra om det du blivit drabbad av men precis som du säger, skam den som ger sig! :D Vilken härlig inställning du har, den och det kommer att ta dig långt.
Massa kramar och tack för att du delar med dig <3
Linda Jansson

Maria

Tack själv Linda! Du har gett mig inspiration på många sätt (äta gott, piffa upp sig och kämpa på). Lycka till med allt du står inför och ha en bra sommar.

Kramar tillbaks.
/ Maria

Svar: Åh underbart att höra, tack!:) KRAMAR
Linda Jansson

Maria Lidh

Åh vad jag känner igen mig i allt du skriver. Kommer du ihåg när vi möttes på Apoteket i Kristinehamn ? Jag var ju färdigbehandlad i april 2014 och äter nu bara antihormoner. Men det var när allt var över som det blev riktigt jobbigt psykiskt. Folkskygg och ledsen utan anledning. Det är fortfarande jobbigt stundtals men med hjälp av låg dos Citalopram håller jag näsan ovanför vattenytan. En dag i taget ❤️

Svar: Hej Maria! <3Ja självklart kommer jag ihåg när vi träffades. Då var jag helt ny med Tamoxifenbehandling och var så glad att du var så hjälpsam och visste exakt vad du pratade om. Det var så fint att vi öppnade oss så för varandra du där bakom disken och jag som kund, så fint! :)
Ja visst är det så, att det blir jobbigare sen. Kunde inte i min vildaste fantasi förstå vad som skulle vara jobbigt när man var färdigbehandlad. Men det är mer en regel än undantag att man känner så här efter allt. Det är svårt att våga hoppas på att allt är bra hela tiden. Stor kram till dig, jag är så glad att du kommenterade här. Ha en fin sommar så kanske vi ses :D
Linda Jansson