Good New's

 
Still going strong!
 

Herregud, jag är frisk! Jag ÄR frisk! Vilken känsla när jag fick samtalet som bekräftade detta. Det går inte att beskriva med ord. Jag hade helt och hållet ställt in mig på ett dåligt besked så när rösten i andra änden av luren bad mig köpa Champagne då skrek hela kroppen av total lycka, wow!

Jag vet att denna känsla inte kommer att vara för evigt och att läget kan förändras närsomhelst men just nu, JUST NU mår jag så jäkla bra. Jag ska ta tillvara på varje sekund som jag får må så här. Livet är nu!
Vilka kontraster, från ett nattsvart helvete till att nu sväva på moln.

Så, igår firade vi. Det blev champagne och mycket skratt och endel tårar. En riktigt fin kväll♥ Äntligen kunde vi fira på riktigt.

Ny datortomografi

 
För ett tag sedan skrev jag att något hänt som vänt upp och ner på mitt liv. Då visste jag inte om jag ville dela med mig av det men nu har det fått sjunka in ett tag och jag vill försöka byta mitt mönster lite. "Berättar man om något så kanske det inte blir så" så tänker jag. Sist höll jag det för mig själv och ni vet ju hur det gick...

Jag har nämligen varit inne på en ny datortomografi röntgen (även kallat CT). Sist jag gjorde en sådan röntgen var i starten av min cancerresa för att se så inte cancern spridit sig.
Denna gång röntgas jag för att jag har tappat känseln i min högersida (min drabbade sida), från halsen och ner till revbenet. Jag ringde till min kontaktsköterska och berättade om detta och hon skulle i sin tur kolla med min läkare på Bröstcentrum.
Det dröjde inte länge tills jag fick ett samtal tillbaka och de ville att jag skulle komma in för att göra en ny datortomografi, bröst, buk och hjärna. "Om det är så att det har tillkommit något." Ja, det var så hon sa. Faan!
De sa också att jag inte skulle oroa mig men hur i hela världen ska jag kunna låta bli att inte oroa mig?! Det är ju för gudsskull mitt liv det hänger på. Det är ingen jäkla röntgen för att se om ett ben gått av eller ej. När hon nämde hjärnan så blev allt nattsvart, det kändes inte kul.

Efter det samtalet så fick jag panik, fullkomlig panik! Jag grät i flera timmar. Livrädd för vad denna röntgen ska visa. Har man en gång drabbats av cancer så vet man hur det känns att få dåliga besked av läkaren och framför allt så vet du att det kan hända dig - att du faktiskt kan få ett dåligt besked. 
Jag hatar verkligen denna oron! Önskar bara att jag ska få må bra och vara frisk.
Jag vill bara få leva!!
Det är så klart bra att göra denna röntgen om allt visar bra, då kanske jag kan slappna av ett tag. Men jag är totalt livrädd för att den ska visa något som jag inte vill.

Håret - ett år efter cytostatika

 
 
Som ni förstår, nej, jag kan inte se ut så här! Men shit vad det har vuxit:)
Det är ganska exakt ett år sedan jag fick min sista cellgiftsbehandling och nu har jag ca 12 cm långt (kort) hår.
Varför håret står rakt upp är ju för att jag precis tagit ut mina rastaflätor här. Jag ser helt galen ut haha...
 
 
Det var i måndags som jag tog ur flätorna och jag tror jag tvättade håret 4-5 gånger innan jag hoppade i säng den kvällen. Fatta känslan att massera hårbotten efter nästan 3 månader med rastaflätor. Den känslan är underbar! Nu har jag gjort nya flätor igen, tack och lov ;)
 
 
Jag vet inte varför jag har sånt jäkla fluff. Jag hoppas att det beror på flätorna och att det kanske tar ett tag för håret att lägga sig ner igen. Eller så har jag helt enkelt bara fått sådan här volym.
 
hår efter cytostatika