I sjukdomens händer

 
Jag har haft det ganska jobbigt nu ett tag. Det är lite saker som hänt som jag inte velat berätta om här. Det är nämligen så att jag hittade en knöl i ljumsken bara några dagarna innan vi skulle flyga till New York. Paniken som detta medför kan bara en person som själv upptäckt en knöl (som visat sig vara allt annat än god) förstå.
 
Hursomhelst, igår fick jag iallafall det mest positiva besked - Det var inget farligt! :D
Jag var nämligen inne på MR-röntgen för någon vecka sedan och då röntgade man hela magen och nedre buken. Underbart att få ett kvitto på att jag inte har något avvikande i den regionen. Speciellt när jag nyss fått träffa en läkare som slängde kommentarer som "Du hade en väldigt elak tumör och det är stor risk att det kommer tillbaka." Hur kan man säga så? Jag vet det och jag försöker att stänga dessa rädslor och tankar ute, varje jävla dag!
Jag blev så ställd av hennes bitska kommentar och hennes snäsiga attityd så jag bara log och försökte mildra allt en aning och sa "Jo men visst är det de första två åren som det är störst riks för återfall?" Hon svarar lika kallt "Nej det skulle jag ingte vilja säga. Det kan dyka upp närsomhelst och vart som helst i kroppen." Alltså jag blir så arg, trött och ledsen. Hur kan man vara såhär mot en patient? Speciellt en som drabbats av en dödlig sjukdom som vet att det alltid finns en risk att man inte överlever.
Egentligen gillar jag uppriktighet men man kan säga allt på så många olika sätt. Sen blir jag också förvirrad för jag har tidigare fått stor positiv feedback. Vem ska man lyssna på?
 
Jag grät när vi lämnade detta möte. Jag blev så himla ledsen och hon visade ingen empati alls. Tur att jag hade min fina barndomsvän Linnéa med mig som kramade om mig hårt i sjukhuskorridoren medans kroppen skakade av smärta.
 
Ja ja, nu ska jag försöka att släppa det, det som sker det sker ändå. Det är ingen idé att gå och vara ledsen för sånt som kanske händer i framtiden. Det är inte lätt kan jag lova men jag måste försöka för att få en så bra tid som möjligt här på jorden, ibland är det bara så jäkla svårt!
 

No rasta

Se så mycket håret vuxit! :D Jag kan ju till och med ha en toffs. (Håret har nu fått växa i 16 månader utan att jag klippt något alls).
 
 
Hej! Varit lite tyst här ett tag. Vet inte om jag vågar eller ens vill berätta varför... Lycka är en färskvara och lika så hälsan. Den varar inte för evigt och för mig varade den knappt en vecka.
 
Jag har nämligen legat inlagd på sjukhuset ett par dagar. Fick kraftiga krampattacker i huvudet att jag trodde huvudet skulle explodera. Så jag fick åka in till akuten. Efter ett par timmar där blev jag skickad till neurologen och blev inlagd i tre dagar. Gjort massa nya undersökningar så som ny CT, ryggmärgsprov (som misslyckades x antal gånger, så jag klarade inte av att genomföra det - det gjorde fruktansvärt ont!) och MR-röngen. De hittade några prickar i huvudet, inte cancer sa de, så får hoppas att de har rätt. Så jag ska snart in igen för ny MR och se närmare på vad det kan vara...
Det finns ett ordspråk som säger, "Man ska inte ropa hej" Ja, det stämmer väl kanske.
Tycker att det är ytterst märkligt att de inte upptäckte detta vid min förra röntgen. När ska man våga lita på sjukvården egentligen? 
Men jag har hoppet uppe. Jag vill tro att det bara är några myror som en vän sa till mig :)
 
 
Hursomhelst, som ni ser så har jag tagit ut mina rastaflätor. Bokade tid för att sätta i nya innan jag tog ut dem, bara för att vara säker på att jag inte skulle behöva gå utan allt för länge. MEN vet ni vad, jag gillar detta!:D Så igår avbokade jag min nya rastatid och kör på detta ett tag. Det är så skönt att bara ha sitt egna hår :D
CT - hår efter cytostatika

Good New's

 
Still going strong!
 

Herregud, jag är frisk! Jag ÄR frisk! Vilken känsla när jag fick samtalet som bekräftade detta. Det går inte att beskriva med ord. Jag hade helt och hållet ställt in mig på ett dåligt besked så när rösten i andra änden av luren bad mig köpa Champagne då skrek hela kroppen av total lycka, wow!

Jag vet att denna känsla inte kommer att vara för evigt och att läget kan förändras närsomhelst men just nu, JUST NU mår jag så jäkla bra. Jag ska ta tillvara på varje sekund som jag får må så här. Livet är nu!
Vilka kontraster, från ett nattsvart helvete till att nu sväva på moln.

Så, igår firade vi. Det blev champagne och mycket skratt och endel tårar. En riktigt fin kväll♥ Äntligen kunde vi fira på riktigt.