New York New York

 
 New York gör verkligen något med mig. Jag känner mig så otroligt lugn i både kropp och själ och jag stortrivs verkligen här.
 
 
Jag och sofie hade dock ett litet gråtkalas tillsammans under en av våra frukostar då jag helt plötsligt blev så överväldigad över att jag faktiskt fått uppleva NYC en gång till. Jag minns så väl sist jag var här och satt på planet på väg hem, då tänkte jag och kände i hela koppen att hit kommer jag aldrig igen.
 
 
Det var på den där tiden jag alltid var så övertygad om att jag snart skulle dö. Tänkte alltid att detta är nog sista våren jag får uppleva eller det här är nog sista gången jag firar jul eller min födelsedag och så där höll det på och snurra i huvudet på mig hela tiden, smått som stort.  Jag vet att jag tänkte att jag inte skulle hinna uppleva sista säsongen av Game of Thrones när vi såg sista avsnittet i förra säsongen. Ja du fattar, hela tiden!
 
 
Men se, här är jag än i dag och fortfarande livs levande! Känns dock väldigt häftigt att kunna skriva dessa ord ”på den tiden som jag var övertygad om att jag snart skulle dö” Det betyder ju att jag inte känner så längre och det är ju helt otroligt. Vet egentligen inte när denna känsla upphörde men jag är så himla glad att den gjort det. 
 
 
Självklart är jag inte dum, jag vet att jag kan få ett dåligt besked närsomhelst och jag är inte alltid stark men jag tror jag kommit under fund med mycket klokheter under den senaste tiden. Jag menar, kan oroliga tankar ge mig en enda dag mer att leva? Detta vet ju alla svaret på men det är skillnad på att veta och faktiskt kunna leva efter det. Det är inte något man bara gör över en natt och speciellt inte när man är i mina skor. Därför är jag så otroligt stolt och tacksam över hur långt jag kommit med min inre resa.