Back to reality

 
Jag har varit hemma i Sverige ett par dagar men åkte tillbaka till Norge igår igen. Jag har inte gjort så mycket men har iallafall passat på att träna med Josse (alltid lika kul) och så hängde jag med min syster och alla hennes djur. Jag blir så glad i djurs närhet så att spendera tid på deras stora hästgård är så klart en självklarhet så fort jag är hemma.
 
Annars då, torsdag idag och jag har varit och fått min vanliga bromsmedicin för min MS nu på förmiddagen. Som jag sagt förr så är jag väldigt glad att jag får en av de bästa medicinerna (Tysabri) men det är samtidigt tråkigt att jag blir så beroende av sjukvård hela tiden, för det blir jag med den här medicinen.
Sen är det också tråkigt att jag uppfyller kraven för att få denna dunder-medicin. Önskar så klart att jag hade en lättare form av MS så att jag kunde får en enklare medicin. Då kanske man till och med kunde få chansen att glömma bort att man är sjuk mellan varven. Ja, det är splittrade tankar och känslor kring detta som ni märker.
 
 
Just det, jag fick min pappa till att ta Zoladexsprutan på mig igår haha. Vet inte om ni kommer ihåg men det är en spruta jag får mot min Bröstcancer varje fjärde vecka. Det är en riktigt grov spruta, då det är ett implantat man trycker in i magen (stor som en virknål).
Jag får den alltid på sjukhuset av utbildad personal men denna gång hade jag missat att boka tid för detta och det blev svårt att få en tid som passade så jag tog saken i egna händer. Jag ringde 1177 och frågade om man hade lov att ta den här sprutan själv och det hade man väl, sa en tveksam röst i andra änden. Sen sa han att det iallafall är bra om ni gör det under uppsikt på en vårdcentral första gången. Jaja, att det var lov var allt jag behövde höra, så jag tackade för hjälpen och lade på.
Sagt och gjort, jag lyckades att övertala pappa att hjälpa mig, han är inte så svår tack och lov. Vet ni vad, det gick så himla bra! Shit vad duktig han var! Blev lite full i skratt när jag hörde honom jämra sig lite när han fick se nålen. Han visste att nålen var grov men blev ändå överraskad när han fick se den på riktigt. Hursomhelst, så är jag glad att han hjälpte mig. Så nu kanske jag kan slippa dra till min läkare varje gång jag ska få denna spruta. Alltid något ju :D

Last week in Barcelona

 
 
 
 
 
 
Några bilder från en dag förra veckan. Jag hängde ju med Erik till Barcelona ett par dagar för att han skulle dit på lite jobbmöten. Klart man måste passa på att hänga med då ju ;) Vi bodde iallafall på ett jättefint hotell med pool på taket. Det var riktigt skönt att starta dagen här ett par timmar efter frukosten. Bara ligga och lyssna på ljudbok och fylla på med lite D-vitamin medans Erik jobbade lite.
 
Annars då, 

Shit vad trött jag är, det känns som jag varit med i en svår olycka. Jag är oerhört öm, stel och tung, känns som jag är åttio år och det pulserar överallt i hela kroppen. Ögonen kan jag knappt hålla öppna och när jag ändå lyckas titta upp så ser jag massa svart konfetti som dinglar ner överallt. Rösten är hes och raspig, som att jag kedjerökt i hundra år. Yrseln är så fruktansvärt intensiv, skulle inte överdriva om jag sa att den nog är bubbelt så starkt framträdande mot vad den annars är. Så fort jag rör mig så stånkar jag och stönar samtidigt som jag stöpplar fram och jämrar mig för att kroppen värker så. Detta är alltså priset jag får betala när jag inte lyssnar på min kropp.

Visst, förra veckan bestod bara av roliga saker, så som resor, nöjen och bröllop men även roligheter tar fruktansvärt hårt på min sargade kropp. Nu får jag betala ett högt pris för att jag bara kört på och inte lyssnat på kroppens signaler. Det är så himla typiskt mig, jag vill så himla mycket och har svårt att acceptera att jag inte orkar på samma sätt som jag gjorde förr. Detta grundar sig så klart i att jag inte vet vad som händer imorgon och hur länge jag får leva. Det är stressen för det som gör att jag vill hinna uppleva så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt men det är samtidigt rädslan för det som trycker ner mig många gånger.

Ja ja, det är iallafall värt det och om du frågar mig så skulle jag göra det igen. Så nu ska jag bara ligga i soffan resten av dagen och hoppas på att jag är lite piggare imorgon. Hoppas du har en fin måndag!

Fightfit Athletics

 
 
 
Kickstartade den nya veckan med ett hårt gympass tillsammans med Josse, min superkvinna. Shit vad grym hon är!
Jag är också så himla glad över att kroppen och framför allt knoppen har stor lust på fysiskaktivieter. Har äntligen insett hur mycket träning och hälsa gör för mitt psykiska mående. Det är som natt och dag. Jag måste verkligen röra på mig för att må bra och framförallt för att få energi till att orka göra andra saker i vardagen.
Med tanke på min sjukdomshistoria så är träning inte bara en nödvändigt rehabiliteringsprosses utan en livsviktig sak för att fungera och få vara frisk längre.
Så jag säger bara heja mig och fuck alla sjukdomar! :D