Livet är orättvist

 
 
Idag har jag varit på sjukhuset och fått bromsmedicin mot min MS. Det är över ett halv år sedan jag startade med behandlingen (Tysabri) för denna sjukdom och jag måste säga att tiden gått så himla långsamt. Jag är fortfarande sjukskriven och jag hatar det, vill bara komma tillbaka till livet. Det är det som är så dumt med MS (Multipel skleros) den är så oförutsägbar och går inte att förutspå hur den kommer att utvecklas. Det jag lider mest av är trötthet och yrsel. Det kan låta lamt men det är fruktansvärt jobbigt när detta styr mitt liv och jag int e känner igen mig själv. Jag är den mest sociala människan jag känner ;) och jag behöver människor runt omkring mig för att må bra. Därför är det extra tråkigt att vara sjukskriven och utesluten från vardagslunken. Jag menar, jag hade ju precis börjat jobba igen efter min tuffa cancerresa när jag ”smällde in i väggen” igen med en ny tuff sjukdom. Livet är så himla orättvist. Gång på gång sätter det käppar i hjulen för mig.
Hursomhelst, jag hoppas med hela mitt hjärta att jag kommer tillbaka snabbt efter min operation och hittar ett sätt att komma tillbaka igen. Jag behöver det!

Trött på att vara trött


 
 
God kväll! Erik lagade en god vietnamesisk middag till oss ikväll, så nu har vi båda hamnat i matkoma här hemma. Jag åt lunch så sent idag så jag var fortfarande mätt när det var dags att äta igen, men trots det frossade jag som aldrig förr. Det är ju så med god mat, man kan liksom inte låta bli. 
 
 
Till något tråkigt. Jag upplever att tröttheten har smugit sig tillbaka igen, mer och mer. Jag lider ju av fatigue men jag har för ett tag sedan tyckt att det blivit bättre. Därför är det extra irriterande när jag märker att det börjar styra mitt liv igen. Jag fick till och med ställa in planerna jag hade i lördags. Jag skulle på julfest med Gina-tjejerna men jag fick lämna återbud. Detta var något jag verkligen sett fram emot då jag inte träffat många av mina arbetskamrater sedan jag blev sjukskriven i juni. Hursomhelst, jag hoppas att detta bara är en fas och att det snart blir bra igen.
 
Imorgon ska jag till sjukhuset för att kolla upp mina ögon. Jag är ju så yr, snurrig och ser svarta prickar hela tiden. De misstänker en inflammation i någon ögonnerv (eller något liknande). Vet egentligen inte varför jag ska iväg för att kolla upp detta då det är ett vanligt symptom vid MS.
Trots det hoppas jag ändå att detta bara är något enkelt, och att man kanske till och med kan bota det. jag orkar inte med mer sjukdomar eller biverkningar nu. 
Nu är det väl ändå min tur att få lite medvind här i livet!

Stress - min akilleshäl

 
 
 
 
 
Nej detta är inte bilder från idag, även om jag önskade det så klart. Detta är från en morgon i New York när vi tog en välbehövlig lång och lugn frukost hemma på hotellrummet. Vi var faktiskt bra på att inte stressa när vi var borta. Detta var något vi prarade om innan avfärd, att vi inte skulle stressa för att försöka hinna med så mycket som möjligt. Vi båda var överrens om att det var viktigare för oss att stanna upp och bara njuta av det som passerade oss på vägen. Måste säga att vi lyckades väldigt bra med det. Trots vår begränsade tid i världens mest levande och spännande stad så hann vi med massor - utan stress.
 
 
I och med mina sjukdomar så har jag fått väldigt svårt med stresshantering. Något som förr var min drivkraft har nu blivit min akilleshäl. Jag måste ändå säga att jag blivit mycket bättre på att hantera sådana situationer än jag gjort tidigare. Jag har lagt märke till att jag oftast stressat upp mig helt i onödan. Jag tror att det handlar om vart man "sätter ribban". Så jag har försökt att ändra tankesätt och handlingar kring detta så att jag inte ska uttsätta mig för onödig stress.
Bara en så enkel sak som när jag skulle möta någon och var lite sent ute, sa jag ofta "Jag är där om två minuter!"  Trots att jag visste att det var en lögn, för att det kommer ta längre tid än så. Redan där blev jag stressad och lite irriterad över allt och alla som sinkade mig för att komma fram på två minuter. Ja ni förstår, felet ligger ju så klart inte hos de förbipasserande utan problemet ligger så klart helt och hållet hos mig.
Nu säger jag istället "Jag är där om 10 minuter!" Ah, redan här händer det något inom mig. Jag får en mycket lugnare attityd och framför allt en mer positiv inställning. Det behöver faktiskt inte vara svårare än så!
Det handlar om små små saker och det gör så stor skillnad i vardagen. Nu kanske jag är ensam om att göra och tänka så här men om du känner igen dig, prova!  
akilleshäl - stress - stresshantering - tips