Linda Janssons

 

 

 

 

Några bilder från en dag förra veckan. Jag hängde ju med Erik till Barcelona ett par dagar för att han skulle dit på lite jobbmöten. Klart man måste passa på att hänga med då ju ;) Vi bodde iallafall på ett jättefint hotell med pool på taket. Det var riktigt skönt att starta dagen här ett par timmar efter frukosten. Bara ligga och lyssna på ljudbok och fylla på med lite D-vitamin medans Erik jobbade lite.

 

Annars då, 

Shit vad trött jag är, det känns som jag varit med i en svår olycka. Jag är oerhört öm, stel och tung, känns som jag är åttio år och det pulserar överallt i hela kroppen. Ögonen kan jag knappt hålla öppna och när jag ändå lyckas titta upp så ser jag massa svart konfetti som dinglar ner överallt. Rösten är hes och raspig, som att jag kedjerökt i hundra år. Yrseln är så fruktansvärt intensiv, skulle inte överdriva om jag sa att den nog är bubbelt så starkt framträdande mot vad den annars är. Så fort jag rör mig så stånkar jag och stönar samtidigt som jag stöpplar fram och jämrar mig för att kroppen värker så. Detta är alltså priset jag får betala när jag inte lyssnar på min kropp.

Visst, förra veckan bestod bara av roliga saker, så som resor, nöjen och bröllop men även roligheter tar fruktansvärt hårt på min sargade kropp. Nu får jag betala ett högt pris för att jag bara kört på och inte lyssnat på kroppens signaler. Det är så himla typiskt mig, jag vill så himla mycket och har svårt att acceptera att jag inte orkar på samma sätt som jag gjorde förr. Detta grundar sig så klart i att jag inte vet vad som händer imorgon och hur länge jag får leva. Det är stressen för det som gör att jag vill hinna uppleva så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt men det är samtidigt rädslan för det som trycker ner mig många gånger.

Ja ja, det är iallafall värt det och om du frågar mig så skulle jag göra det igen. Så nu ska jag bara ligga i soffan resten av dagen och hoppas på att jag är lite piggare imorgon. Hoppas du har en fin måndag!