Rastaflätor

Saknar faktiskt mina rastaflätor ganske ofta. Jag kollade igenom gamla arkiv från 2016/2017 och kom över lite bilder under min rastatid :D
 
 
 
Jag skaffade ju rastaflätor så fort jag kunde efter min cellgiftsbehandling. Dels för att det varit ett enkelt sätt att få långt hår igen men framför allt för att jag inte klarade av min pojkfrisyr. Jag hatade verket tiden utan hår men hatad nästan tiden då håret började växa igen ännu mer. 
 
När jag var flint kändes det mer ok att använda peruk om jag kände för det men när håret började växa kändes det inte alls lika självklart att dölja det längre. Jag visst att jag behövde ha minst fyra centimeter långt (kort) hår för att kunna fläta i löshår så jag mätte varje dag. Det tog såna jäkla tid! Jag fick min sista cellgiftsbehandling i slutet av November 2015 och inte förens i början på juni 2016 hade jag tillräckligt långt hår. 
 
Jag gjorde dem på en Afrikans salong här i Oslo och jag betalade mellan 3000 - 3500 kronor varje gång. De höll i ca tre månader och sen gjorde jag om dem. Så där höll jag på under en lång tid, över ett år. Det var först nu i somras (2017) som jag kände att håret hade vuxigt tillräckligt långt för att jag skulle kunna trivas med det igen. Tror det var för att jag äntligen kunde sätta upp håret i en toffs då. Ja, med hjälp av många hårnålar då så klart. Så från sista cellgiftsbehandlingen till att kunna sätta håret i en toffs tog ca ett och ett halvt år.
 
Eftersom jag blev stammis på den där Afrikanska salongen kände jag mig alltid som en familjemedlem när jag var där. Det tog många timmar att göra flätorna och de var alltid mellan två och fyra stycken som hjälpte till. Ägarens döttrar var med första gången och de var så himla söta. Så varje gång deras mamma sa att jag skulle komma och göra om flätorna så ville de ta ledigt från skolan för att komma och hjälpa till. Så himal söta! Jag saknar dem faktisk,t så jag kanske måste göra flätor igen så att jag får träffa dem igen ;)
hår efter cytostatika - rasta - rastaflätor

Trött på att vara trött


 
 
God kväll! Erik lagade en god vietnamesisk middag till oss ikväll, så nu har vi båda hamnat i matkoma här hemma. Jag åt lunch så sent idag så jag var fortfarande mätt när det var dags att äta igen, men trots det frossade jag som aldrig förr. Det är ju så med god mat, man kan liksom inte låta bli. 
 
 
Till något tråkigt. Jag upplever att tröttheten har smugit sig tillbaka igen, mer och mer. Jag lider ju av fatigue men jag har för ett tag sedan tyckt att det blivit bättre. Därför är det extra irriterande när jag märker att det börjar styra mitt liv igen. Jag fick till och med ställa in planerna jag hade i lördags. Jag skulle på julfest med Gina-tjejerna men jag fick lämna återbud. Detta var något jag verkligen sett fram emot då jag inte träffat många av mina arbetskamrater sedan jag blev sjukskriven i juni. Hursomhelst, jag hoppas att detta bara är en fas och att det snart blir bra igen.
 
Imorgon ska jag till sjukhuset för att kolla upp mina ögon. Jag är ju så yr, snurrig och ser svarta prickar hela tiden. De misstänker en inflammation i någon ögonnerv (eller något liknande). Vet egentligen inte varför jag ska iväg för att kolla upp detta då det är ett vanligt symptom vid MS.
Trots det hoppas jag ändå att detta bara är något enkelt, och att man kanske till och med kan bota det. jag orkar inte med mer sjukdomar eller biverkningar nu. 
Nu är det väl ändå min tur att få lite medvind här i livet!

Tid för operation

 
 
 
 
Trots kylan under nätterna blir det så härligt mitt på dagen, men snart verkar kylan komma på riktigt. Så till veckan måste jag lämna in bilen för däckbyte. Detta borde jag gjort för längesen men men.
 
Till något helt annat, jag har äntligen fått tid för operation. Ni kanske kommer ihåg att jag ska operera bort båda mina bröst pga återfallsrisken från min bröstcancer. Jag fick brev från Karolinska här om dagen och de har planerat in mig för operation i Februari 2018. Trots att jag vetat om detta länge nu kan jag inte låta bli att bli så jäkla nervös. 
 
Jag vet att sådana här operationer ofta kan ge svåra komplikationer och mina förutsättningar är verkligen inte de bästa. Dels för att mitt högra bröst är strålskadat efter strålbehandlingen och dels för att jag får en medicin (tysabri mot min MS) som gör att jag får försämrat läkkött. Detta gör denna operation mer komplicerad.
Först tänkte jag att man "bara" kunde gröpa ur brösten och sedan lägga in ett inplantat men de är osäkra på om det går. Huden är så skadad på min drabbade sida. Om det inte går så betyder det att de isåfall måste bygga upp ett bröst med vävnad från mig. Då tar de fett från rygg, mage eller lår, usch! Jag vill bara att detta ska gå smidigt. Jag som innan min sjukdom/ sjukdomar till och med grät när jag fick en vaccinspruta. 
Jag ska på en konsultation snart så då hoppas jag att jag får veta mer. Jag håller er uppdaterade.