Stress - min akilleshäl

 
 
 
 
 
Nej detta är inte bilder från idag, även om jag önskade det så klart. Detta är från en morgon i New York när vi tog en välbehövlig lång och lugn frukost hemma på hotellrummet. Vi var faktiskt bra på att inte stressa när vi var borta. Detta var något vi prarade om innan avfärd, att vi inte skulle stressa för att försöka hinna med så mycket som möjligt. Vi båda var överrens om att det var viktigare för oss att stanna upp och bara njuta av det som passerade oss på vägen. Måste säga att vi lyckades väldigt bra med det. Trots vår begränsade tid i världens mest levande och spännande stad så hann vi med massor - utan stress.
 
 
I och med mina sjukdomar så har jag fått väldigt svårt med stresshantering. Något som förr var min drivkraft har nu blivit min akilleshäl. Jag måste ändå säga att jag blivit mycket bättre på att hantera sådana situationer än jag gjort tidigare. Jag har lagt märke till att jag oftast stressat upp mig helt i onödan. Jag tror att det handlar om vart man "sätter ribban". Så jag har försökt att ändra tankesätt och handlingar kring detta så att jag inte ska uttsätta mig för onödig stress.
Bara en så enkel sak som när jag skulle möta någon och var lite sent ute, sa jag ofta "Jag är där om två minuter!"  Trots att jag visste att det var en lögn, för att det kommer ta längre tid än så. Redan där blev jag stressad och lite irriterad över allt och alla som sinkade mig för att komma fram på två minuter. Ja ni förstår, felet ligger ju så klart inte hos de förbipasserande utan problemet ligger så klart helt och hållet hos mig.
Nu säger jag istället "Jag är där om 10 minuter!" Ah, redan här händer det något inom mig. Jag får en mycket lugnare attityd och framför allt en mer positiv inställning. Det behöver faktiskt inte vara svårare än så!
Det handlar om små små saker och det gör så stor skillnad i vardagen. Nu kanske jag är ensam om att göra och tänka så här men om du känner igen dig, prova!  
akilleshäl - stress - stresshantering - tips

Rosa Oktober

 
 
 
  
Ja nu är vi inne i Oktober månad och det betyder att vi uppmärksammar bröstcancer som mest nu - Oktober är ju den rosa månaden. Jag tycker att det är jättebra att man gör många uppmärksamma på denna sjukdom och många kanske till och med känner igenom sina egna bröst eller äntligen går iväg med den där knölen som man funderat på ett tag. 
 
Dock är jag lite splittrad och tycker samtidigt att detta är en jobbig tid då jag inte kan göra något utan att själv bli påmind om sjukdomen. På tv, på sociala medier, i tidningar, i mataffären, på fiket. Ja överallt blir man påmind! "Hur många som insjuknar" "Hur många som klarar sig" osv. Detta är faktiskt väldigt jobbigt för en som lever med detta varje dag. För oss drabbade är detta något som ständigt är med oss, varje dag. Inte bara i Oktober månad.
 
Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta men det är så här jag känner och självklart ska vi uppmärksamma sjukdomen men ibland blir det bara lite väl mycket reklam och utan hjärta.

Curly

 
Tänk att jag fått ett så här lockigt hår. Jag vet att jag sagt det tidigare men jag hade verkligen världens rakaste och plattaste hår innan min cellgiftsbehandling så detta är väldigt ovant. Tycker ändå att det är lite kul att jag fått sådan volym och krull, jag gillar det på något sätt.
 
Det har även vuxit en hel del sedan jag tog ur mina rastaflätor i våras. Då fick jag precis upp håret i en tofs med hjälp av spännen och hårspray men nu är det ingà problem alls att få upp håret längre.
Jag har sälla nedsläppt och det är för att det är så ostyrigt och så klart för att jag är väldigt ovan. Det är därför bilden är tagen i badrummet precis innan jag ska hoppa in i duschen och för att jag ville visa er hur mycket det faktiskt vuxit nu under sommaren. Härligt!